2007-11-22 13:58 #0 av: sezierra

Spanien vaktade minst sagt svartsjukt på sitt kakaomonopol och sin chokladhandel. Men monopolet bröts 1606 av Francesco Carletti som tog tillagningshemligheten med sig tillbaka till Italien.

 Under nästan ett helt århundrade lyckades spanjorerna hemlighålla både kakaoodling och kakaoberedning för det övriga Europa. Tillredningsreceptet bevakades som om det varit en stadshemlighet och den spanska regeringen förbehöll sig ensamrätten till import och export av kakaobönor. Spanien vaktade minst sagt svartsjukt på sitt kakaomonopol och sin chokladhandel. Men monopolet bröts 1606 av Francesco Carletti som tog tillagningshemligheten med sig tillbaka till Italien. Judiska emigranter och munkar tog sedan receptet med sig till Frankrike.

Hemligheten om den nya njutningen spreds emellertid tidigare till andra länder. Från 1560 nämns kakaon i spridda verk av engelska, franska och italienska resande i det tropiska Amerika men endast som en kuriositet. Den tidigaste europeiska bilden av kakaoträdet finner man i Nya Världens historia, utgiven i Venedig 1565. Författaren Benzoni skildrar sina äventyr på slavjakter i "Indien" och berättar att han sett cacahuatl växa i Nicaragua. På ett träsnitt i boken har han med naturhistoriskt intresse återgett sin observation att indianerna aldrig planterade ett kakaoträd utan att först ha skaffat det ett skyddsträd, Atlina, ett högre, storbladigt träd vars krona böjdes ner för att skydda det ömtåliga kakaoträdet för vind och sol. Benzoni berättar också att han först vägrade att smaka på brygden som han tyckte passade bättre för svin än för människor. "Men", skriver han, "när vinet tog slut och jag stod inför nödvändigheten att dricka vatten, följde jag de andras exempel."

Chokladen hade nu på allvar nått Europa men betraktades fortfarande i Spanien som en spansk specialitet. Det var också vid den här tiden som chokladen blev riktigt accepterad eftersom det nu fanns tillgång till socker från Ostindien - en uppfinning som lär ha gjorts av några nunnor i klostret Guanaca - och vanilj från Mexico. Dessa ingredienser blandades med kakao och resultatet blev det en betydligt godare dryck. Det spanska hovet blev lyriskt över denna dryck och den vann snabbt terräng som njutningsmedel.

Smaksättningen tycks ha gått mot en större förenkling för att passa europeiska gommar och man verkar ha föredragit socker, vanilj, kanel, ambra och mysk som tillsatser.

(Från Chokladsajten och jag har fått tillstånd att publicera artikel och bilder här!

Källa:

Av: sezierra

Datum för publicering

  • 2007-11-22