Blodsockret är inte speciellt svårt att hantera nuförtiden efter att de snabba måltidsinsulinerna introducerades. För min del är det det höga kaliuminnehållet som är problemet eftersom jag inte har någon njurfunktion. Det gör att jag aldrig kan äta speciellt mycket choklad åt gången, kanske 20, max 30 gram.

"Tillhör du kategorin av folk som älskar folk men har diabetes?"

Den blev fel va? Själv har jag inte diabetes, och allt jag kan säga är väl att en vän med diabetes äter alldeles för mycket godis och skräp Och att jag själv kommer ge mig diabetes så småningom, så mycket onyttigt som jag äter.

Ledsen att jag inte kom med ett mer utförligt svar

#1: Ah det vet jag.
Oj, låter jobbigt med ingen njurfunktion..
:O , men tur att du kan äta lite choklad iallafall =) .

#2: Oj, ah det ska fixas . haha tack.

hehe det är lugnt med de svaret, jag har släkt som har diabetes.
Åh är på ge att åka på det själv, så håller bara på och kollar hur det är för andra =)

Är du? Något du tror, eller har du varit hos läkare? Hur lätt är det att få det egentligen?

#4: Jag var hos läkaren i Fredags och fick beskedet.
Men så länge jag motionerar och äter bra och regelbundet så minskar risken att jag behöver ta insulin närmsta tiden.

Det är faktiskt relativt lätt att åka på sockersjukan.

Oj, hjälp Var det därför du gick till läkaren? Alltså, hade du kännt något innan, som gjorde att du gick dit?

#6: Nä hade kallelse för en annan sak. Men då hade dom lagt märke till detta.
Nej, eller inget jag tänkt på,  men nu när man tänker efter så faller väl pusselbitarna på plats mera och mera

Min fru har diabetes typ2 hon käkar som hon vill även om hon inte borde. Tar lite extra medicin bara…

#8: Aaaha, men de är väl inte så bra de heller ?
Typ2? De är åldersdiabetes va?

Nä det e inte så bra för hennes njurar. Det är tablett-eller kostbehandlad diabetes som man får i vuxen ålder.

#10: Nä de kan jag tro :/ .
Aaaha, jag som missuppfattar… Finns så många olika tycker jag.

Just när det gäller sockerbaserade utsvävningar som exempelvis chokladätande, är det mycket svårare att hålla blodsockret på bra nivå vid tablettbehandlad diabetes typ 2 än vad det är när man är måltidsinsulinbehandlad typ 1.

Tabletterna innehåller inte hormonet insulin, utan är avsedda att stimulera den egna insulinproduktionen. En typ1-diabetiker har ingen egen insulinproduktion, så där måste insulinet komma utifrån. Med tiden lär man sig hur mycket måltidsinsulin extra man behöver ta för att kroppen ska kunna klara en 20 grams chokladbit.

Man kan också lindra, eller snarare utjämna sockerkurvan genom att äta något fiberrikt före chokladen, exempelvis en morot.

För att lite förenklat beskriva de två huvudtyperna av diabetes (det finns fler varianter) kan man säga som så här.

Typ 1: De langerhanska cellöana på bukspottkörteln (panchreas) är utslagna och kan inte producera det livsnödvändiga hormonet insulin. Behandling med insulininjektioner är ett krav för att man ska kunna leva med typ 1 diabetes.

Typ 2: Insulinproduktionen är försämrad, endera av att organet varit överbelastat under lång tid (genom dålig kosthållning, övervikt osv), eller att organet är gammalt och trött. För det mesta behandlas typ 2-diabetes med tabletter och strikt kosthållning, men slarvar man med detta, blir det lät så att insulinproduktionen avtar ytterligare och då måste man sätta in insulinbehandling.

Nästan alla i min frus släkt har diabetes, så jag tror det är ärftligt. Ena syskonbarnet har i princip vuxit upp på sjukhuset då hennes diabetes varit enormt svårinställd men har först nu på senare tid fått komma hem med en insulinpump. Det måste vara väldigt besvärligt att leva med en så svår sjukdom.

Jag antar att man vänjer sig fort om man kan ta sprutor som tycks vara väldigt enkla att dosera.

På mammas sida av släkten så har min mormor, morbror + morbrors son sedan även mamma.
Så det går på våran sida också.

Gosh, vad jobbigt! Att veta att man har "goda" förutsättningar att få diabetes.

Skumt att det går så där i släkter… Skulle va intressant att forska på om jag vore lagd åt det hållet…

#15: ah mig har dom varnat….jag måste motionera och äta regelbundet och blaha blaha för att inte börja med insulin än.

urrrk vad jobbigt!

Man ärver inte sjiukdomen i sig, men man ärver benägenhet att få den.

#17: Nooo kidding.. Ger ju upp hela mitt liv känns de som ;P

#18: Jo men visst är det så, men det är fortfarande jobbigt.

åååh ännu jobbigare är det när man inte kan moffa choklad visa jobbiga veckor :(

Mamma har diabetes & även min farmor har det & min gammelfarmor, finns det chans att jag också kan få det?

Mamma fick diabetes när hon skulle få min lillasyster, men efter det försvann det aldrig.

#20: Du har större chans att få det.
Men så länge du sköter dig är de ingen fara.

#20 Eftersom din mamma fått det genom en stressreaktion på kroppen är det inte alls säkert att du bär anlaget för att få diabetes. Din farmor och gammelfarmor kanske har typ 2 som de fått på äldre dar och då behöver du inte oroa dig för den kopplingen heller.

Håll dig aktiv och låt bli att skaffa 90 cm i midjemått så klarar du dig säkert bra.

Det finns några chokladkakor med sötningsmedel istället för socker. Kommer inte ihåg vad de hette… Är det någon som provat? De höjer ju inte blodsockret alls lika mkt. :o) Smakar de annorlunda?

#23 Jag har inte sett någon så kallad sockerfri choklad som inte innehåller någon annan sockerart istället, exempelvis sackarin, och då är det lika illa. Finns det någon som är sötad med någonting som inte är en sockerart?

#24

Kommer inte ihåg vilka sötningsmedel det var i… Men jag ska kolla om jag kan hitta dem igen. :o)

#24

Hittat en! Du kan ju kolla om den fungerar. :o)

https://www.bodystore.com/cgi-bin/ibutik/AIR_ibutik.fcgi?Avd=3&funk=visa_artikel&artnr=7110r

Min gammelmormor, min mormor och min mamma har diabetes. Allihopa forna chokladälskare.

#26 Det är värt att prova. Tack för tipset.